Den långa vandringen

Vi har tänt ett ljus för Christins minne

By /

27 april 2022
Dag 10
Eskön – Gävle, Lexe 18 km

I dag begravdes svårt ME-sjuka Christin Andersson. I Gävle, där jag nu är på min vandring, har vi tänt ett ljus för hennes minne. Christin dog alldeles för ung, hann inte fylla 40 år.
Skriv på För bättre ME-vård på min hemsida bjorneklund.se.

1 thought on “Vi har tänt ett ljus för Christins minne”

Eva skriver:

2022-04-27 kl. 19:45

Fint gjort av dig! 🙏

Svara

Lämna ett svar Avbryt svar

Stort tack till först och främst Kristina Nilsson, vice ordförande i socialutskottet.
Hon läste min bok ”Från sängbunden till maraton” och ordnade en offentlig utfrågning i Sveriges riksdag. Sedan har hon, i maktens korridorer i riksdagshuset, jobbat hårt för ett ME-centrum.
Maila kristina.nilsson@riksdagen.se och tacka du också. Det är hon värd. Jag lovar.

Mycket tack också till utskottets ordförande Acko Ankarberg Johansson och de andra i socialutskottet. Där vid den offentliga utfrågningen den 27 maj i fjol lyssnade de på mig, ME-ordföranden Kerstin Heiling, ME-läkarna Jonas Axelsson, Björn Bragee och Anders Rosén, och brydde sig. De var berörda över de ME-sjukas situation.
Och de lyssnade inte bara. De gjorde något också. Det är på riktigt stort.
På min hemsida har jag tidigare berättat att det var, relativt sett, många ME-motioner (förslag) den här höstomgången.

Ovanligt går till så
Det var motioner, om bättre ME-vård och ett ME-centrum, som socialutskottet ställde sig bakom. Och drev. Och fick med sig alla riksdagspartier.
Det är inte alls vanligt, rentav ovanligt, att det går till på det viset. Att beslutet är enhälligt borde också betyda att det överlever eventuella politiska kriser efter valet.
Om nu Socialstyrelsen, som det verkade när jag lämnade över namninsamlingen till enhetschefen Ander Fejer, börjar tänka långtidsvirus-sjukdomar, inte bara långtids-covid, är vi på väg mot något extra bra.

Tack alla som skrev på
Namninsamlingen är nu över och jag vill tacka alla 10 500 som skrev på för bättre ME-vård.
Måste också få tacka alla som hjälpte mig med sovplatser, mat, ryggsäckskörning skavsårsomhändertagande, med mera med mera, och gjorde min vandring mellan Sundsvall och Stockholm möjlig. Och mer än så – som gjorde den till en fantastisk upplevelse.
Så himla kul det kan vara att gå 47 mil. När folk hejar och är glada.

Blev rätt till slut
Som några av er kanske kommer ihåg gick jag tio procent av den sträckan, 4,7 mil, under en enda dag. Det var i Hälsingland, mellan Mellanfjärden och Hudiksvall, som mannen utan lokalsinne slog till och fick ringa kamrat Peter Larsson (det är hans tassemarker och han känner till varenda sten i trakterna) och fråga:
Ska jag ta höger eller vänster här framme vid korsningen?
– Beskriv var du ser, svarade Peter.
– En svinfarm till vänster. En stor röd ladugård till höger. En bäck porlar förbi och nu kommer jag till en lång uppförsbacke, sade jag.
Det blev alldeles tyst i luren. Sedan:
– Det vete fan vad du är nånstans.
På väg mot Kuggörens fyr var jag. Hade hamnat ordentligt fel.
Men så rätt det ändå blev.
Till slut.