Jag har nött mycket asfalt de senaste 14 dagarna. 36-37 mil och över 500 000 steg har det blivit.

Nu har jag passerat 500 000 steg – för mina barnbarns skull

2 maj 2022
Dag 16
Rast vila i Uppsala
 

Nu har jag passerat 500 000 steg på min vandring mellan Sundsvall och Stockholm. En halv miljon steg låter kanske mer. Mellan 36 och 37 mil har småbenen pinnat på.

Det är verkligen inte så pjåkigt. Speciellt inte med tanke på att jag för fem år sedan nätt och jämnt orkade resa mig ur sängen. Faktum är att jag var så dålig att jag var beredd att ge upp och stämpla ut.
– Är han unik, frågade Malou von Sivers professor Jonas Bergquist och syftade på mig.
– Unik är alla, svarade Jonas Bergquist.
Precis så är det. Alla är unika. Enda skillnaden mellan mig och andra ME-sjuka är att jag hittade rätt läkare och fick rätt behandlingar. Utan de rätta läkarna hade jag inte vandrat. Utan de rätta medicinerna hade jag inte vandrat. Inte ens funnits.
Jag är övertygad om att många av de ME-sjuka som nu nätt och jämnt orkar resa sig ur sängen skulle ha kunnat gå med mig mellan Uppsala och Stockholm. Om de fått de rätta medicinerna för sin kropp när jag fick de rätta medicinerna för min kropp.

Blev morfar för sjunde gången
Jag blev morfar för några veckor sedan. För sjunde gången. Så lyckligt lottad är jag.
Den här gången blev det en söt liten flicka. 
Om 15 år kanske hon ligger i min soffa. Tittar på mig. Säger:
– Men morfar. Du som hade legat så länge, du som visste, varför gjorde du inte mer?
Hon orkar inte säga mer. Sedan är hon tvingad att vända på sig och lägga igen ögonen. Blunda bort resten av dagen. Och nästa vecka. Och nästa månad. Och nästa år. Och kanske resten av sitt liv.
Om hon fått några av mina sämsta gener. Och sedan haft otur med några skitvirus. Kan det bli så.
Jag vill för allt i världen inte vara med om det.
– Morfar, varför gjorde du inte mer?

Min värsta mardröm
Det är min värsta mardröm. Att få höra de orden. Därför har jag nu gått över 500 000 steg. Därför gör jag så mycket jag kan för att visa att sjukdomen är på riktigt. Och för att de som bestämmer ska ta fram mediciner, eller låta läkare använda de mediciner som finns, för att hjälpa den här patientgruppen. 
Jag och flera med mig har visat att man kan bli mycket bättre. Till och med frisk. Varför får inte fler chansen? 
Om den 66-åriga kroppen håller, vilket börjar bli mer och mer sannolikt, hoppas jag vara framme i Stockholm redan på söndag.
I förmiddags tog jag en sex kilometer lång promenad. Fast jag är ”ledig”. Nu ska jag ut och se mig om i fina Uppsala. Igen.

2 thoughts on “Nu har jag passerat 500 000 steg – för mina barnbarns skull

  1. Du är fantastisk som kämpar för oss alla som inte kan! 👏🙌🙏 Hoppas att det blir riktigt många namn på listan, och att dom som bestämmer tar sitt förnuft till fånga!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.