Mannen utan lokalsinne lovade att följa kartan i mobilen till punkt och pricka. Det blev en lustiger dans mellan Uppsala och Knivsta.

Mannen utan lokalsinne – så skönt att jag aldrig går ensam

4 maj 2022
Dag 17
Uppsala-Knivsta – 27 km

Uppsala. Jag var ju nästan framme. I dag trodde jag att det skulle gå lätt. Usch vad tungt det var, usch vad trött jag blev. Somnade direkt när jag gått färdigt för dagen. Typ klockan tre på eftermiddagen. Första gången det händer på hela tiden. Dag 17.

Men vi börjar i går kväll, tisdag. Mitt lag Liverpool tog sig till final i Champions league. Onödigt spännande då de först tappade en 2-0-ledning till 2-2. Men sen var det inget snack. Möter Real Madrid eller Manchester City i final i slutet av maj. 
Wow!
Sov sedan dåligt efter matchen och stack därför iväg tidigt från Uppsala. Svartbäcksgatan rakt fram till centrum – och genom hela Uppsala. Sade till mig själv, eftersom jag vet att jag är mannen utan lokalsinne, att nu tittar du på kartan i mobilen
– Och du följer den till punkt och pricka. Varje sväng, varje vägstump. Om du så tappar mobilen med kartan i Fyrisån, så följ efter.
Är man Sundsvallsbo och åker bil till Stockholm är det E4 som gäller. Rakt fram. Mycket trafik. Inga krusiduller. Mellan Uppsala-Stockholm är det i stort sett stad hela vägen. Har jag tyckt.
Nu tog mig mobilen – och kartan i den – ut på en lustiger dans. Sväng vänster, (kan jag väl inte, där ligger en åker) sväng höger, (kan jag väl inte, det är rakt in i skogen). 
Men jag hade lovat följa den. Och det gjorde jag.
Så fortsatte det genom skog och mark. Höger, vänster, upp och ner. Genom fina granskogar och förbi röda stugor och lantbruk. Jag har gått från Norrland och genom Medelpad, Hälsingland, Gästrikland och Uppland och nu när jag kom granngårds med Stockholm mötte jag sträckan med mest grusvägar. Mest djur på en enda dag, harar, huggorm, rovfågel och rådjur, såg jag också. 
Men mot slutet av sträckan blev det alltså punka. 
På hela mig. 
Så trött.
Och då var det tur att jag hade Liverpools kampsång – You`ll never walk alone. Den sjöng i mitt huvud och jag kände att så många gick med mig där på grusvägen. Nära och kära, vänner, databasgänget och – inte minst – Liverpoolgänget.
Jag passerade Alsike och det var fem kilometer kvar. Långt så in i helsike. Kändes det som
En sista ansträngning.

When you walk through a storm
Hold your head up high
And don’t be afraid of the dark

At the end of a storm
There’s a golden sky
And the sweet silver song of a lark

Det räckte fram. Precis till målsnöret. Sedan törnrosa. Duscha får jag göra i kväll. 
Glöm inte bort att be de runt dig om en sista ansträngning. Att skriva på för Bättre ME-vård på min hemsida bjorneklund.se. Nu inte så långt kvar till 10 000 namnunderskrifter.

1-2-3-4) För mig som Sundsvallsbo var allt mellan Uppsala och Stockholm asfalt, tät trafik och massvis med höghus. Men kartan i mobilen tog med mig på en lustiger dans. Jag har inte tidigare under vandringen trampat så många grusvägar eller sett så många djur.

1 thought on “Mannen utan lokalsinne – så skönt att jag aldrig går ensam

  1. Det ser ut som promenaden idag gått genom våra fd hemtrakter i djupaste Småland.
    Maken tittade också på Liverpool igår och efter vinst var flaggan i topp och han sov gott😊
    Tur att sporten ger energi, idag tittar han på HV.
    Påminde om namninsamlingen i några grupper idag igen.
    Igår fick vi besök av sotaren, han hade en vän som varit sjuk i ME och som gått bort för tidigt. Han skrev med glädje på listan och en skrivarklubb från Gtb gick förbi, de kände också till ME och ville ha adressen till din hemsida, kampen går vidare!👍
    Nu börjar City spela, så ha en skön kväll😍

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.