Läkare som hjälpt och stjälpt mig genom åren – och lyckan att få hjälp med ryggan

29 april 2022
Dag 12
Rast vila på Laxön, Älvkarleby

Lite extra tunga ben i dag. Och lite extra ont. Så det fick bli en vilodag. Senaste var i Hudiksvall den 21 april. Åtta dagar sedan. Och sämre platser kan man ta rast vila på. Så väldans fint här i Dalälvens mynning.

Personalen vid frukosten sade att man kan se laxen hoppa i den sprakande forsen utanför frukostfönstret. Om man har tur. Jag tittade länge och väl. Jag hade ingen laxtur. 
Men har man, som jag, varit ME-sjuk i tio år och legat 23 timmar om dygnet i tre år, är det ändå all tur i hela världen. Att bara få sitta här. Och när jag dessutom haft ork, glädje och lust att promenera runt 30 mil för att komma hit finns det ingen hejd på hur mycket tur jag haft. 
Den största turen har jag haft med två läkare. 

En sisådär läkare
Men jag tar läkarna från början. Jag var 52 år och dålig som själva den när jag som ME-sjuk sökte upp min första läkare. På vårdcentralen.  Han sade att jag måste tänka på att jag började bli gammal.
Det var en sisådär läkare, kan jag tycka.
Efter den första läkaren har jag avverkat många. De flesta har varit sisådär, kan jag tycka.
När jag fick hjärtinfarkt, eller rättare sagt efter att proppen i hjärtat plockats bort, gjorde ett par läkare på Sundsvalls sjukhus ner mig på riktigt. De poängterade att jag var långtidssjukskriven och att jag borde rycka upp mig. Sluta vara lat. Börja jobba. Då skulle jag bli bra. De läkarna var inte ens sisåsådär, kan jag tycka. Riktiga skitstövlar, om jag ska prata klarspråk.
Men det har också funnits bra läkare på vägen. Som personalläkaren Johan Smedberg som lyssnade och förstod. Och stöttade på alla sätt han kunde. Att han inte hade möjlighet att hjälpa mig medicinskt är en annan sak.

Överläkarnas överläkare
Och Överläkarnas Överläkare Per Skude som Johan Smedberg hade gått läkarutbildningen med. Som, efter prat med Johan S, tog emot mig. Han var reumatolog och tog väldigt många prover på mig. Många fler än någon läkare tidigare gjort. Han såg, med hjälp av alla proverna, att det var något misstänkt autoimmunt. Till slut fick jag två behandlingar med Rituximab. Min drömmedicin.
Jag var lycklig. Trodde att: Nu blir jag frisk.
Sedan gjorde Överläkarna Överläkare mig mer ledsen än någon annan. När han avbröt Rituximab-behandlingen. Förtvivlad är ett alldeles för svagt ord. I sammanhanget.
Men Per Skude gjorde en bra insats. Framförallt så här i efterhand när känslorna för länge sedan svalnat. Han gjorde mycket mer, ansträngde sig mer, än andra läkare tidigare gjort. Det ska han ha en stor eloge för. Och han fortsatte också att ta prover på mig.

Det blev min räddning
Jag sökte mig till Norge och hade turen att få fortsätta min Rituximab-behandling där. Då, i samtal med min norske läkare Dagfinn Ögreid, hade jag hjälp av mina svenska provsvar. Som Överläkarnas Överläkare ordnat. 
Dagfinn Ögreid fick till slut problem med norska Helsetilsynet, typ motsvarigheten till svenska Socialstyrelsen, bland annat på grund av sina behandlingar med Rituximab. Han tvingades sluta.
Men min hjälte är han. Och kommer alltid att vara. 
När jag var som mest sjuk lovade jag att gå upp till mäktiga Preikestolen i närheten av Stavanger om jag blev frisk. Med höjdskräck och allt. Ett löfte är ett löfte. Så sommaren 2019 var min dotter Maria och jag på plats i Stavanger igen. Då hälsade vi på Dagfinn Ögreid. Gav honom en stor ”Takk-för-livet”-tårta och tog en pratstund.
Han sade att han ville hjälpa de mest sjuka. De som de andra läkarna gett upp hoppet om. Därför gjorde han som han gjorde.
Det blev min räddning.

Tack Bengt och Annica
Av de läkare jag mött finns det en som sticker ut extra jättemycket. Jonas Axelsson som hjälper ME-sjuka på Ameliekliniken i Vällingby. Jag skriver om honom på min hemsida bjorneklund.se i morgon. Jag skriver också om hans kamp för att få hjälpa ännu fler ME-sjuka.
Glöm inte bort att jobba in nya namn till För bättre ME-vård. Namninsamlingen finns på min hemsida bjorneklund.se.
Nu ska jag ta en promenad i allt det vackra. Äta en del. Kanske har jag också laxtur den här gången. Och en liten promenad måste man ju få ta. Även om man har en ledig dag.
Har nu kommit hem till vandrarhemsrummet efter promenaden och måste få berätta att det löst sig med den stora ryggsäcken. Som jag ett tag trodde jag måste bära själv när jag i morgon går mellan Älvkarleby och Tierp.
Stötte ihop med Bengt och Annica Ahlquist, boende i Älvkarleby, på det alldeles magnifikt fina matstället. Så trevligt att prata. Och de kör ryggsäcken i morgon. Jätteskönt. Kan jag utan tvekan säga. Tack och bock Annica och Bengt för detta. 

1)Välkommen till Laxön ska det stå. En vacker kulturmiljö omgiven av dramatisk miljö. Det kan jag skriva under på. 2) Jag hamnade också på Kärleksstigen under min promenad. Det ser ut som många funnit lyckan just här. 3) Inte så konstigt att jag ser glad ut. I den här miljön är det omöjligt att vara annat än glad. 4) Bengt och Annica Ahlquist träffades 1965, fast inte på just den här kärleksstigen. Men smått fantastiskt ändå. De gör inte bara varandra lyckliga. De gjorde också mig lycklig då de lovade köra min tunga ryggsäck till Tierp i morgon. Vilka hjältar!

4 thoughts on “Läkare som hjälpt och stjälpt mig genom åren – och lyckan att få hjälp med ryggan

  1. Heja Bengt och Annica! Och pappa förstås! Ser magiskt ut! Sicken plats att ta en vilodag!

  2. Heja heja! 👏🙌 Du är väl värd en vilodag i en vacker miljö. Så kul att läsa, och se fina bilder. Och vilken tur du har med transporthjälp! Guld värt med så hjälpsamma medmänniskor! 🙏 Ser fram emot morgondagens läsning om Jonas, jag hoppas själv mycket på hans behandling.

  3. Texten om läkare kunde varit min. De verkar vara stöpta i samma form.
    Egendomligt värld vi lever i. Det finns mediciner som kan hjälpa, men otillgängliga för de flesta.
    Så härlig natur och så genuina människor du möter på din vandring! Så mycket positivt det finns omkring oss. Det är bra att vi kan fokusera på det.

  4. Hei, jeg håper veldig på svar her – fantastisk at du har blitt bra! Jeg er selv sengebunden i ti år, og ser etter min vei til frisk. Kan jeg spørre om du kun trengte den behandlingen med Rituximab i Stavanger for å bli bra, og for å forbli bra?

    Hilsen Ingrid fra Norge

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.