Jag har hela tiden sagt att jag ska ta alla problem som dyker under äventyret med ett brett leende. Men när jag efter typ åtta timmars vandring upptäckte att jag gått lite vilse, på väg mot Kuggörens fyr, kunde jag hålla mig för skratt.

Dag 3 – Jag tänker på Amelie på namnsdagen – Och så gick jag vilse igen

Dag 3

20 april 2022

Mellanfjärden – Hudiksvall – 47 km

I dag har Amelie namnsdag. Ser jag i almanackan.
Den Amelie jag tänker på heter Cervin i efternamn. Hon är sjuk i ME. 
Hon fick ingen hjälp av den offentliga vården så hennes föräldrar, Helena och Johan, satsade egna pengar och startade Amelie-kliniken i Vällingby.

Enligt mig är det den bästa kliniken i Sverige. Den, med läkaren Jonas Axelsson i spetsen, hjälper ME-sjuka på riktigt.
Hur jag vet? Jag har själv fått hjälp där. Och många, många fler än mig.
Men problem är det ändå. Trots att Ameliekliniken bara tar ut självkostnadspris måste patienterna betala mycket mer än om de går till exempelvis vårdcentralen som har skattefinansierad vård. De ME-sjuka, som redan tidigare har mycket tunna plånböcker då de många gånger nekats sjukersättning från Försäkringskassan, får alltså lida ekonomiskt. Också.
Ändå har kön till Ameliekliniken växt sig jättelång. 
Det är sorgligt att inte vård-Sverige och Försäkringskassan satsar skattepengar och tar tillvara på den här möjligheten att hjälpa svårt sjuka människor. De sjuka borde få chansen att få sina liv tillbaka.
Amelie har nyss fyllt 19 år och har tillbringat sex år i sjuksängen. Hela tonårstiden. Hon var mycket svårt sjuk när hennes föräldrar öppnade kliniken.

Amelie mår bättre
Mamma Helena berättar hur hon mår nu:
– Amelie mår bättre. Hjärndimman är helt borta. Hon har snart läst in grundskolan och ska börja komvux när hon fyller 20 år. Amelie tar promenader med mig och hundarna på kvällen, så ofta hon kan…
– Så det är bättre. Men det är mycket kvar, smärtor i kroppen, svårt att sova, kollagenbrist, migrän och framförallt magen. Det som hjälpt Amelie mest är en intravenös antiviral behandling, eftersom vi då inte var beroende av att tarmen skulle ta upp medicinen.
Helena berättar också att Ameliekliniken på sikt hoppas kunna anställa en läkare som arbetar i Jonas Axelssons anda.
Grattis på namnsdagen, Amelie. Och lycka till.

Dagens vandring?
Jag har ju redan berättat att jag har noll lokalsinne. Hittar nätt och jämnt till pizzerian i mitt eget kvarter. Där lokalsinnet sitter på vanliga människor är det tomt för mig. Eller så sitter det nåt annat där. Jag får hoppas det är nåt bra för det har kostat mig en väldans massa extra steg i livet.
Så jag var lite orolig att hitta de rätta stigarna mellan Mellanfjärden och Stocka. Men, med lite hjälp, från kamrat Svante som gick med mig en bra bit på vägen var det inga problem. Och fortare än beräknat gick det. Inte.
Men vi startade i tid och dagen var lång. De djupa hälsingeskogarna skiftade till underfart fina fiskebyar. Och vips var vi framme i Stocka.
Svante och Mait har haft vårdnaden om mig i nästan två hela dagar och skött sig klanderfritt. Skjutsat, god mat, skavsårsarbete, logi och mycket mer. Stort tack!
Men här, vid Stocka, släppte de mig fri. Hur det gick? Inte så bra.

Mot Kuggörens fyr – 58 447 steg 
Jag har hela tiden sagt att jag kommer att ta alla problem som dyker upp under det här äventyret med ett brett leende. Men när man efter typ åtta timmars vandring upptäcker att man är på fel väg, på väg ut mot Kuggörens fyr, kan det hända att man inte skrattar ihjäl sig.
Det slutade i alla fall lyckligt. 58 447 steg senare.
Kamraterna Peter och Åsa Larsson väntade vid hotell Statt i Hudiksvall och bjöd på pizza, ett par oherrans goda öl och väldigt många skratt.
– Så långt på en dag. Hur orkar du? Frågade dom.
Så här är det. Under de riktigt sjuka åren slet min kropp, hjärta och lungor och säkert andra organ också, mer ont när jag gick till toaletten. 15 steg. I dag var en njutning i jämförelse.
Så Amelie och alla andra svårt ME-sjukas kroppar har slitit mer ont i dag än jag gjort. 
Så glöm inte att skriva på ”För bättre ME-vård” på min hemsida bjorneklund.se.
Anledningen till att rapporten kommer extra sent i dag har ni redan listat ut. I morgon ska jag vila en extradag här i Hudiksvall. Jag gillar inte att det är lite tekniskt strul med hemsidan och mailen. Det är därför jag inte har fräscha bilder och inte heller kan lägga ut era fina kommentarer om min vandring. Får hoppas det löser sig.
Hur hittar man gamla E4 från Hudik till Enånger? Haha.

En bit av den steniga vägen längs vandringsleden Kustleden som går från Medelpad till Hälsingland. Jag i Mellanfjärden innan dagens, tisdagens, vandring startade. Stiliga Sundsvall från Sundsvallsbron. Och slutligen utsikten från Svante och Mait Säwéns altan vid Galtström, Njurunda. Tekniska problem med hemsidan gör att jag, dessvärre, inte kan publicera fler bilder från dagens etapp. Beklagar detta.

5 thoughts on “Dag 3 – Jag tänker på Amelie på namnsdagen – Och så gick jag vilse igen

  1. Skönt att höra att det inte bara är jag som har uruselt lokalsinne. Kämpa på! Kram

  2. Grattis till ännu en strapatsrik dag.
    Fint att du kan ta en dags fritt och att fötterna får vila.
    Så fint att höra om Amelie och att hennes kropp läker.
    Ameliekliniken är det bästa som hänt för ME i Sverige. Du kommer nog tvåa med din bok och kamp för att synliggöra sjukdomen och att du når ända upp till riksdagen med detta är fantastiskt.
    Idag ska jag jaga fler namnunderskrifter🌺🎶🥳💕☀️

  3. Heja heja! 👏🙌 Oavsett om du har tomt där lokalsinnet ska sitta – eller inte, så har du en fantastisk förmåga att uttrycka dig i ord! Så kul att få hänga med på ett hörn på din vandring, oavsett om den leder raka spåret eller omvägar! Jag är så tacksam för Jonas och Amelies familj som ger fler möjlighet till vård. Håller tummarna för att Amelie ska fortsätta sin väg mot ett bättre mående. 🙏

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.