När skylten med Stockholms län dök upp rev jag av mig långbyxorna och sprang.

Jag rev av mig byxorna och sprang in i Stockholms län

5 maj 2022
Dag 18
Knivsta – Märsta – 16 km

Jag hade satt mig lite vid sidan om. I en skogsdunge. Intill en åker. Mellan Knivsta och Märsta. Väntade på att P4 Västernorrland skulle ringa och göra en intervju.
Det var 16 grader varmt. Solen sken. Tröttheten kom. Så himla skönt när solen, vindarna, fåglarna och naturens bakgrundsljud tar dig till ro. Fullständigt avslappnad.


Det gick några minuter. Jag sov. Men ansiktet fyra meter från en myrstack. Med en radiointervju fyra minuter bort. 
Det stack till. Några myror. Tänkte att jag borde vara lite nervös. I alla fall. 
Men det var jag inte. Det jag tänkte på var att de sjuka, de ME-sjuka, blir blåsta på det här. Att få röra sig fritt och uppleva naturen som jag gjort under den här vandringen.
Ring! Ring!
– Hej, det är Ebba på P4 Västernorrland.
– Men hej, vad kul att ni ringer.
Hon tyckte det var bättre om jag vandrade efter vägen. Så att lyssnarna kunde höra bakgrundsljuden. Så jag lämnade min lega. Gick efter vägen och pratade. 
Efter intervjun fortsatte intrycken komma till mig. En hund till höger börjar skälla, inlåst på tomten sprang den ändå med mig längs vägen. Då tog en hund till vänster över, en lurvigare. Sprang med mig och skällde, men inte lika högt.
Bäcken som rann genom landskapet, blixtrade som kristaller i solskenet. Jag tänker att jag gått igenom våren och kommit ut i sommaren. För det är så somrigt där jag går.

Hej Björn!
Jag vill ge dig en fantastiskt stor ros för allt det du gör för dem som lider av mardrömssjukdomen ME!
Jag läste din del i protokollet från den offentliga utfrågningen i socialutskottet den 27 maj 2021, och jag kände en sådan lättnad över att dina, och så många andra drabbades, erfarenheter kommer fram i ljuset.
Du berättade om en kvinna som separerat och tvingades leva utan sina barn instängd i ett mörkt rum, som dessutom fick avslag på sin sjukpenning, och det lät precis som Jag. Och jag trodde jag var ensam om det här.

Jag är så intryckskänslig så att jag inte ens kan bo i mitt hem, utan behöver bo i min fars sommarhus på landet. Alldeles ensam. Jag fick kämpa för att återfå min sjukpenning, vilket fick katastrofala följder. Och jag räds inför vad som händer med alla dem som inte kan eller har någon hjälp runt omkring sig.  
Men jag är tacksam för att jag är envis, för jag håller ut och hoppas på att Sverige sätter fart på forskning och behandling. För jag kan inte förstå hur människor kan få lov att ha det så här.
Återigen Tack för allt ditt engagemang, allt du delar med dig av och för att du ger så många drabbade hopp!

Varma hälsningar
Julia

Så många mail jag får. Mail som vittnar om hur det ser ut i stugor och lägenheter runt om i Sverige. Det är svårt att få breven, eller innehållen i breven, ut ur mitt huvud hur somriga dagarna än är. Julia har sagt ja till att jag publicerar brevet och jag önskar så att hon kunde gå bredvid mig här på vägen mot Stockholm.
Framför mig till höger en skylt: Stockholms län. 
Jag cabbar ner, river av mig långbyxorna, och springer barbent in i Stockholms län. Även om det är många mil in till själva riksdagshuset känns det stort att ha vandrat in i Stockholms län. Den 18:e dagen. Jag fortsätter springa, ryggsäcken slänger fram och tillbaka, i flera hundra meter. Sen måste jag sansa mig, Jag vill inte få en sträckning så här på upploppet.
Två dagar kvar att gå. Stort.
Glöm inte bort att gå och rösta, tänkte jag skriva. Men menade att fortsätt jakten på namn till namninsamlingen på bjorneklund.se.

1)Jag cabbade ner, rev av mig långbyxorna, och sprang barbent in i Stockholms län.2) En runsten mitt ute på en åker. Några som gått här före mig fixade stenen. 3) Stationshuset i Märsta. Som gjord för en sen lunch. 4) I dag var det som att gå rakt in i sommaren. Bäcken gnistrade som kristaller i solen.

3 thoughts on “Jag rev av mig byxorna och sprang in i Stockholms län

  1. Heja heja! 👏🙌 Snart framme! Helt fantastiskt att du kommit så långt och vilket fint väder du haft hittills. Måste kännas härligt att gå in i försommaren under din vandring. Vi som inte kan gå är ändå med dig! 🙏

  2. Poesi inrl, hugger tag!
    Bra Björn. bara lite kvar och jag vet att du står rycken och inte kurkar (läs stabbläggarna) från sågverkstiden!

  3. Du är grym Björn💪🏅! Vilken kämpe du är! Jag längtar till vi vandrar ihop☀️🌱🌈

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.