I morse var det dramatik. Brandlarmet gick på hotell Stadt och det var bara sticka iväg ut i kalsingarna. Så kan en söndagsmorgon i Söderhamn också vara.

Fick lämna hotellet i bara kalsingarna – och så riktigt bra vänner

24 april 2022
Dag 7
Söderhamn – vet inte riktigt – 28 km

I morse vaknade jag av brandlarmet. Så högt!!!!!!!! Yrvaket. Ändå ingen panik. Jag ringde receptionen.
– Det är bara att gå ut så snabbt som möjligt.
Med stela leder, ett ont högerknä, lätt haltande, och barfota tog jag mig ut till brandbilarna på gatan. Vi var ett helt gäng som stod där. En del i bara underkläderna.

– Jo, visst luktade det rök, sade nån.
Vi stod där ett bra tag. Då kom chefsbrandmannen.
– Ånga från diskmaskinen. Det är bara gå in.
Så kan också en söndagsmorgon i Söderhamn starta. Lite synd då jag ställt in mig på sovmorgon.
Jag har himla tur med kompisar. Hit till Söderhamn, typ 16-17 mil 220 000 steg, har jag inte behövt bära den tunga packningen en enda meter. Ska jag vara ärlig tror jag inte jag klarat det heller – det är tillräckligt att ta mig fram med lilla ryggsäcken.
Dagens etapp bar av mot kusten längs gamla E4. Sandarne, Ljusne, Maråker. Jag startade lite tidigare än beräknat. Brandlarmet. Jag skulle ha behövt ett apotekbesök, skavsårsplåster och nåt antiinflammatoriskt för knäet. 

Snälla kamrater
Men jag har som sagt väldans snälla kompisar. Bert Persson och Bengt Åström kom med husbil från Sundsvall idag. De köpte med sig både det ena och det andra på vägen – bland annat mina efterlängtade apoteksvaror.
Nu ska Bert och Bengt ha vårdnaden om mig i tre nätter och två dagar. Snacka om lyx. Som ett eget formel 1-team där efter gamla E4. Jag kan gå in i depå när som helst. 
I dag, under en period, ville jag gå in i depå på riktigt. Så trött. Så less. Tänkte: jag kommer inte att klara detta. Det ringde någon. Uppmuntrande ord. 
Men jag vill verkligen inte ha några ”Jo, du kommer att klara det, kom igen nu.” Inte då. 
Ville absolut inte ha någon uppmuntran. Bara krypa ner i något hörn och sova. Ge upp, Inte tänka. Jag ska bara gå till Bert och Bengt kommer med husbilen. Tänkte jag, Sedan skiter jag i det här.
Bryta ihop och komma igen, sade skidåkaren Per Elofsson en gång i tiden. Just den formuleringen är underskattad. Använder den ofta. Bryter ihop. Ger upp. Sedan smygkämpar jag mig tillbaka i matchen.

Det enda viktiga
När Bert och Bengt väl var på plats var det annat ljud i skällan. Livsandarna återvände med mat, mänsklig värme och många skratt. Himla kul det ska bli att traska iväg i morgon.
Glöm inte att jaga namn till ”För bättre ME-vård” på min hemsida bjorneklund.se.
Tekniken är inte hundra med mig. Ingen riktig ordning på kommentarer, bilder och lite annat.
Men jag hoppas på bättring
Och förresten. Teknik hit och dit är inte så viktigt. Inte pengar och arbete heller. Det enda viktiga är hälsan och riktigt bra kamrater. Det har jag. Ska bli himla kul att ligga i husbil i natt.

  1. Om ni tittar efter noga ser ni att det jag har på huvudet är samma som skidåkarna hade under OS. Stort. Jag hade den för vinden, solen och som skydd för ömtåliga flinten. 2) En härlig fikaplats efter Ljusne. 3) Ibland får man tvärnita när de här kamerorna dyker upp. Nja, kanske inte. 4) Det enda viktiga är god hälsa och riktigt bra vänner. I dag kom Bert Persson och Bengt Åström från Sundsvall med en husbil. Nu ska jag sova gott. Husbilen får ni se i morgon.

1 thought on “Fick lämna hotellet i bara kalsingarna – och så riktigt bra vänner

  1. Heja heja! 👏🙌 Härligt med goda vänner som kan hjälpa dig längs vägen. Och vi andra får komma med glada tillrop för att stötta dig! ☺️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.