Krönika

Krönika

Klartecken för nationellt ME-centrum – ingen behöver skämmas längre

Alla bitar har, så här långt, fallit på plats. I dag kom ett riksdagsbeslut om

By /

Krönika

Varför utreds inte Bjärred-fallet?

I januari 2018 dödade föräldrar i Bjärred, Skåne, sina två ME-sjuka döttrar, då 11 och

By /

Krönika

Krönika: Han gör sig lustig på de långtidssjukas bekostnad

Det är verkligen ingen promenad i parken att vara svårt sjuk i ME. Eller i

By /

Krönika

Vi blev friska av samma medicin

Första gången jag hörde talas om Rituximab var i mitten av september 2014.Jag hade bilat

By /

Krönika

Nyförälskat tonårshjärta

När jag fick ME i januari 2008 fick jag ett konstigt hjärta. I min bok

By /

Krönika

Hej och välkommen

Jag var på väg att ge upp. Så sjuk var jag.Sedan föll alla bitar på

By /

Krönika

Hej och välkommen

Jag var på väg att ge upp. Så sjuk var jag.Sedan föll alla bitar på

By /

Krönika

Mitt prat i socialutskottet, Sveriges riksdag, den 27 maj 2021

God dag god dag!.Får börja med att tacka allra ödmjukast för att jag får vara

By /

Stort tack till först och främst Kristina Nilsson, vice ordförande i socialutskottet.
Hon läste min bok ”Från sängbunden till maraton” och ordnade en offentlig utfrågning i Sveriges riksdag. Sedan har hon, i maktens korridorer i riksdagshuset, jobbat hårt för ett ME-centrum.
Maila kristina.nilsson@riksdagen.se och tacka du också. Det är hon värd. Jag lovar.

Mycket tack också till utskottets ordförande Acko Ankarberg Johansson och de andra i socialutskottet. Där vid den offentliga utfrågningen den 27 maj i fjol lyssnade de på mig, ME-ordföranden Kerstin Heiling, ME-läkarna Jonas Axelsson, Björn Bragee och Anders Rosén, och brydde sig. De var berörda över de ME-sjukas situation.
Och de lyssnade inte bara. De gjorde något också. Det är på riktigt stort.
På min hemsida har jag tidigare berättat att det var, relativt sett, många ME-motioner (förslag) den här höstomgången.

Ovanligt går till så
Det var motioner, om bättre ME-vård och ett ME-centrum, som socialutskottet ställde sig bakom. Och drev. Och fick med sig alla riksdagspartier.
Det är inte alls vanligt, rentav ovanligt, att det går till på det viset. Att beslutet är enhälligt borde också betyda att det överlever eventuella politiska kriser efter valet.
Om nu Socialstyrelsen, som det verkade när jag lämnade över namninsamlingen till enhetschefen Ander Fejer, börjar tänka långtidsvirus-sjukdomar, inte bara långtids-covid, är vi på väg mot något extra bra.

Tack alla som skrev på
Namninsamlingen är nu över och jag vill tacka alla 10 500 som skrev på för bättre ME-vård.
Måste också få tacka alla som hjälpte mig med sovplatser, mat, ryggsäckskörning skavsårsomhändertagande, med mera med mera, och gjorde min vandring mellan Sundsvall och Stockholm möjlig. Och mer än så – som gjorde den till en fantastisk upplevelse.
Så himla kul det kan vara att gå 47 mil. När folk hejar och är glada.

Blev rätt till slut
Som några av er kanske kommer ihåg gick jag tio procent av den sträckan, 4,7 mil, under en enda dag. Det var i Hälsingland, mellan Mellanfjärden och Hudiksvall, som mannen utan lokalsinne slog till och fick ringa kamrat Peter Larsson (det är hans tassemarker och han känner till varenda sten i trakterna) och fråga:
Ska jag ta höger eller vänster här framme vid korsningen?
– Beskriv var du ser, svarade Peter.
– En svinfarm till vänster. En stor röd ladugård till höger. En bäck porlar förbi och nu kommer jag till en lång uppförsbacke, sade jag.
Det blev alldeles tyst i luren. Sedan:
– Det vete fan vad du är nånstans.
På väg mot Kuggörens fyr var jag. Hade hamnat ordentligt fel.
Men så rätt det ändå blev.
Till slut.